infoo@oromlidforlag.se    073 -097 41 62

Recensioner


"Klaras gåta".

Författare: Carl Johan Gardell.

Intervju med författaren i Upsala Nya Tidning 26/11 2016.

Recension i Tidningen Kulturen 11/12 2016.


Recension i Gotlands Allehanda 30/11 2016 av Inger Hammar.


  "Med sin nya bok 'Klaras gåta' dyker gotlänningen Carl Johan Gardell, 68, ner i samtidshistorien och beskriver sin uppväxt och livet bakom fasaderna i Martebo.

- Det är inte en tillrättalagd och romantiserande bok, säger författaren på telefon från Uppsala. På lördag signerar han sin nya roman i Wessman & Petterssons bokhandel i Visby.

  - I 'Klaras gåta' gör jag inte upp med mitt förflutna, utan berättar om min familj, människorna och livet i en socken där alla kände alla.

  Här berättas om öknamn, skvaller och vänsterprassel, sådant som ofta utelämnas  i en traditionell sockenbok. Från det lokala lyfter han blicken och vidgar perspektivet med inflikade händelser av politisk, ekonomisk, religiös och social art som fått återverkningar på ön. Personligt, ibland  närgånget privat, skildrar han sin historia baserad på egna och andras minnen, intervjuer och forskning.

  - Det känns viktigt att berätta för barn och barnbarn, men också för andra intresserade.

  Resultatet är en fascinerande kombination av forskning och folkligt berättande.

  - Jag valde bort en akademisk karriär för att bli journalist och författare, förklarar han.

  I fjol väckte Carl Johan Gardell starka reaktioner när boken 'Fallet Engeström', skriven tillsammans med arkivforskaren Stefan Simander, gavs ut.

  - Vissa anser att jag skriver utlämnande om människor, men det tycker inte jag, säger han. Även 'Klaras gåta' kan uppfattas kontroversiell, särskilt som författaren inte skyggar för att lyfta fram händelser och personer, med namn eller anonymiserade, som inte är direkt smickrande.

  - Jag beskriver bymentaliteten utan att idealisera verkligheten, men jag tycker inte att jag skriver elakt, säger han. 'Klaras gåta' för tanken till begreppet 'maskrosbarn' som har det svårt hemma, men klarar sig likt en maskos som kan växa genom asfalt, tack vare andra engagerande vuxna.

  I boken söker han förstå mamman som stängde in sig i ett rum på gårdens övervåning i över 30 år och de samhällsomvandlingar som utlöste hennes identitetskris och avståndstagande från sonen.

  - Hemma fanns också min snälle far, mina snälla morföräldrar och snälla lantarbetare. Jag hade en bra barndom och uppväxt.

  Carl Johan Gardell påpekar att udda relationer finns i många familjer och han ser inget konstigt med sin mammas självvalda isolering.

  - Jag var aldrig mobbad eller utlämnad. Tvärt om var vår gård en samlingspunkt och trygg miljö för mig och traktens barn där vi lekte fritt.

  När hans morföräldrar och far dött flyttade Klara från Martebo till Visby, åldrades med värdighet och accepterade sin son innan hon dog 98 år gammal 2004".


Recension i Gotlands Tidningar 22/11 2016 av Ola Sollerman.


  Ola Sollerman har läst en bok om ett märkligt  kvinnoöde, obehagligt beskvaller och författarens egen levandshistoria.

  "Ovan beskrivs innehållet i den nya boken 'Klaras gåta' (Romlid Förlag) som skrivits av Carl Johan Gardell. Han är historiker, bosatt i Uppsala men född och uppvuxen vid Kvie i Martebo - eller Carlslund som han kallar den välbeställda gården och där det mesta av handlingen i boken utspelar sig.

  Klara är Carl Johans mor. Hon var, som titeln anger, något av en gåta. En intelligent och levnadsglad kvinna som i 20-årsåldern - när ladugården hemma i i Martebo brann ner 1925 - stängde in sig i sitt mörklagda rum och stannade där i över 30 år!

 Trots sin isolering härskade hon över familjen. Med hysteriska hot om att begå självmord eller bränna huset krävde hon att all handel till huset skulle göras i 'rätta' affärer i Visby, huset fick inte moderniseras, Kalle (Carl Johan) fick inte leka med vissa barn och inte börja på läroverket, familjens bil måste bytas ut sedan en granne blodat ner den. Med mera.

  Men isoleringen hade sina undantag. Vid några enstaka tillfällen kom hon ner från sitt rum och uppträdde som en 'normal' person. Och när hennes mor blev sjuk steg hon plötsligt ner från sitt rum och tog över hushållet. På äldre dar köpte hon en lägenhet på Gråbo i Visby och levde sina sista år som en trevlig och social dam som till och med skaffade sig en särbo.

  Men trots Klaras öde och bokens titel är det inte hon som är bokens huvudperson. Det är Carl Johan Gardell själv som berättar om sin uppväxt, sina lekar och kompisar, sina skolår, kvinnor och arbetet med att rusta och försöka bevara Carlslund där han lägger ner ett imponerande arbete på att bygga och förbättra. Det är en självbiografisk berättelse han skriver. Klara kommer in i bilden bara då och då.

  Men boken innehållerockså mycket annat. Utrikespolitik, inrikespolitik, det gotländska jordbruket och Gotlands tillstånd under olika perioder, inte minst det krisande 50-talet.

 Och så handlar det om hemsocknen Martebo. Man får läsa om många gårdar och många sockenbor. En hel del är rent byskvaller vilket gör det till en obehaglig bok. Flera sockenbor hängs ut, ibland närmast ärekränkande, och benämningen 'tåvling' (dumhuvud, byfåne) tycks vara ett favorituttryck  hos författaren".



"Fallet Engeström; mannen som plundrade det svenska kulturarvet".

Författare: Carl Johan Gardell. Researcher: Stefan Simander.

Recension i Uppsala Nya Tidning 27/4 2015.
Recension i Tidningen Kulturen 21/6 2015.
Recension i Aftonbladet 3/7 2015.
Recension i Gjallarhornet (utges av Arkeologiska samfundet), nr 3, 2015. 
Recension i Populär arkeologi, nr 3, 2015.
Recension i Svensk Pastoraltidskrift nr 19, 2015.
Börje Gavérs artikel om boken "Fallet Engeström" i Norrköpings Tidningar

Intervju med författaren i Gotlands Allehanda 15/4 2015 av Eva Klint Langland.

  "Den avlidne arkeologen stal från kyrkor, boksamlingar och kulturhus. Nu kommer boken om 'mannen som plundrade det svenska kulturarvet'. Innan boken ens har kommit ut har den polisanmälts.
  Det är historikern och kulturjournalisten Carl Johan Gardell som i en ny bok berättar historien om den gotländske arkeolog som stal värdefulla kulturskatter från kyrkor, boksamlingar och slottet Regnaholm i Östergötland.
  Den numera avlidne arkeologen dömdes vid två tillfällen för dessa stölder. 1999 fick han ett fängelsestraff och 2004 dömdes han till rättspsykiatrisk vård. Efter arkeologens död påträffades också föremål från utgrävningar i hans kvarlåtenskap.
  Carl Johan Gardell har tillsammans med arkivforskaren och historieläraren Stefan Simander grävt i arkiv och intervjuat ett hundratal personer.
  - Vi har följt honom i spåren, förklarar Carl Johan Gardell. I bokens baksidestext påstår författarna att arkeologen 'stal som en skata' under hela sitt liv och att han inledde sin brottsliga bana redan som tonåring, när han stal ett mycket värdefullt mynt. Carl Johan Gardell tror mannen kunde operera fritt därför att han i sin yrkesroll som arkeolog var höjd över varje misstanke.
  - Han kunde vifta med sitt legitimationskort och gå runt själv och titta på herrgårdar och kyrkor.  Sedan försvann det saker.
  I arbetet med boken tror sig Carl Johan Gardell ha kommit närmare svaret på gåtan om vad som hände med Havorringen. Arkeologen hördes om den uppmärksammade stölden i samband med utredningen av Regnaholmshärvan, men förnekade all inblandning. Vänner till arkeologen berättar i boken att han anklagade en annan person för att ha stulit Havorringen och att den personen sedan ska ha sålt den unika guldringen till svarta marknaden i Schweiz.
  - Jag tror att det var ett sätt för honom att få berätta att det var han själv som stal ringen, säger Carl Johan Gardell.
  Boken presenteras under de kommande veckorna vid en releasefest i Uppsala och en boksignering i Visby. Innan den ens har landat på bokdiskarna har den polisanmälts av Donald Forsberg i Visby. Donald Forsberg vill bevaka den gotländske arkeologens rätt. Han anser att författarna gör sig skyldiga till 'spridande av missaktning mot avliden' och kräver att utgivningen ska stoppas. Han har inte läst boken, men anser att redan boktiteln, där mannen anklagas för att vara den 'som plundrade det svenska kulturarvet' talar sitt tydliga språk.
  - Det är ytterst kränkande. De hänger ut arkeologen. Han var en svårt sjuk människa och en sjuk människa ska ha vård och inte hängas ut. Det är skamligt att han som död ska få schavottera på detta sätt, säger Donald Forsberg.
  Carl Johan Gardell har läst journalerna från de rättsmedicinska undersökningarna och förklarar att den sidan av historien finns med i hans berättelse.
  - Jag anser att vi skapar förståelse för en person som bland annat på Gotland har avfärdats som en 'boktjuv'. Carl Johan Gardell ångrar inte att han namnger den gotländske arkeologen i boken:
  - Hans namn finns i domstolshandlingarna och alla på Gotland och i hela kultursektorn i Sverige vet att det var han. Det vore absurt om man inte kunde skriva om kriminella händelser. Tanken med boken är att lyfta upp problemen med kulturarvsbrott".

  Faktaruta. Domarna. 1999 dömdes den gotländske arkeologen till ett års fängelse för att ha stulit två exemplar av Isaac Newtons klassiska verk Philosophiae Naturalis Principia Mathematica, från 1687. Den ena boken stals från Säveskolan i Visby, den andra från Ingenjörsvetenskapsakademien i Stockholm.
  2004 dömdes arkeologen till rättspsykiatrisk vård för grovt bedrägeri och grov stöld. Arkeologen hade bland annat stulit från kyrkor och föremål för mångmiljonbelopp från Regnaholms slott i Östergötland. En stor del av föremålen från slottet påträffades i ett lönnrum hos en släkting  på Gotland.

KONTAKT

Romlid Förlag AB
c/o Romlid
Artillerigatan 16b
752 37 Uppsala

Tel. 073 097 41 62
infoo@oromlidforlag.se

BÖCKER

  

RECENSION

I 33 år låg Uppsalaförfattaren Carl Johan Gardells mamma Klara i sin säng i ett mörklagt rum. Nu har han skrivit en bok om hennes både märkliga och sorgliga öde på en gotländsk bondgård...